En Diakons Vardag

Om diakonbloggen

En blogg om diakonis vardag möten och reflexion i Equmeniakyrkan. En blogg för alla diakoner och andra som vill dela sin diakonala vardag, pröva sina tankar utan att de refuseras som ofärdiga. En plats att provtänka, att dela glädje och svårigheter, medgång och motgång. Ett rum där frågorna är fler än svaren. Här hoppas vi på långa utförliga berättelser eller kanske bara en kort liten suck mitt i den vardag som vi och vår kyrka lever i. En profetisk röst inte för de stora ordens skull utan för att rösten tar sin utgångspunkt i den vardag där människor – ja vi alla – törstar efter rättfärdighet – värme – rättvisa – gemenskap och ett rum där brottningen med livsfrågorna kan få plats utan att recensenter stryker med sin röda penna.

Vardagsbetraktelser

Funderingar

Senaste inläggen


Den lilla människan

i februari 3, 2017, Skriven av: , i Vardagsbetraktelser, med Kommentarer

Att se den lilla människan är viktigt. För diakoner står det hög(s)t upp på  arbetsbeskrivningen. Eller. Det är nog ett med diakoners väsen. På något sätt. Nu är jag inne på min tredje vecka som nyanställd diakon i Equmeniakyrkan Huskvarna. Det innebär nya människor, en ny församling, ett nytt samhälle…

Vardagsdiakonen mitt i höstterminen

i december 7, 2016, Skriven av: , i Vardagsbetraktelser, med Kommentarer

I somras kom jag fram till att min huvuduppgift är att skapa och vårda relationer, inom och runt omkring vår kyrka. Idag en måndag mitt i november inser jag att det är berikande och spännande men nog så tidskrävande och tröttsamt. Den här hösten har jag förutom det” vanliga ”…

En liten sekvens vid Brommaplan…

i oktober 20, 2016, Skriven av: , i Vardagsbetraktelser, med Kommentarer

Jag går ganska fort, packning i båda händerna och tankar som visualiseras som mat. Jag känner mig stressad och vill bara hem så fort som möjligt. Jag möts vid entrén till tunnelbanan av en person med skamsen blick, och med lika mycket packning i händerna som jag. Personen tittar ner…

Kvinnan på tunnelbanan

i augusti 22, 2016, Skriven av: , i Vardagsbetraktelser, med Kommentarer

Hon kom fram till mig när jag satt och väntade på tunnelbanan. ”Känner du inte igen mig?” frågade hon. Jag tittade upp på kvinnan men kunde inte minnas vem hon var. ”Vi träffades på tunnelbanan en gång. Du är den enda i det här landet som förstår mig. När jag träffade…

Vardagsdiakonen är tillbaka efter semestern.

i augusti 17, 2016, Skriven av: , i Vardagsbetraktelser, med Kommentarer

Idag regnar det i Visby, inget gulligt litet sommarregn utan skyfall med blåst. I mitt kontorsfönster ser jag visbybor och turister kämpa sig fram genom stan med bakåtvända paraplyer och blöta skor. Men vi gotlänningar älskar regn. Efter en hel sommar med bevattningsförbud så älskar vi regn. Det är bara min pudel Max…

Tankar på ett tåg

i juni 14, 2016, Skriven av: , i Funderingar, med Kommentarer

Fredagen den tionde juni. Min diakonala utbildning är slut. Fel. Den diakonala utbildningen fortsätter hela livet. Men den som pågått på Bromma folkhögskola i två år är över. Snabbtåget rusar genom sommarsverige. Kanske skulle jag tagit regionaltåget hem från Stockholm. För att liksom hinna med i tanken … Det är…

Ikläd er diakonskjortan!

i maj 10, 2016, Skriven av: , i Funderingar, med Kommentarer

Så var tiden inne. Att få knäppa den översta knappen i den gröna skjortan och sedan sticka in ”frimärket” i kragen. Det kändes högtidligt och samtidigt något mer, där jag stod framför hotellspegeln, medan sonen tog på sig sin luvtröja, ivrig att komma iväg till sin barnkonferens. I torsdags i…

Från fest till vardag!

i maj 9, 2016, Skriven av: , i Funderingar,Vardagsbetraktelser, med Kommentarer

Årets Kristi himmelsfärdshelg var en glädjefest. Redan på onsdagen träffades ett stort antal vardagsdiakoner för att samtala, lyssna och dela små bitar ur våra liv. Det är fint när medarbetare kommer samman, det finns så mycket klokhet och kraft som på något sätt ger ringar på vattnet bara i mötet…

Vad gör vi då?

i april 26, 2016, Skriven av: , i Funderingar, med Kommentarer

När en församlingsmedlem är sjuk hälsar vi på. När en församlingsmedlem fyller jämna år uppvaktar vi. Men vad gör vi när en nydöpt församlingsmedlem utvisas? Ulf Södahl

En trött diakon

i mars 21, 2016, Skriven av: , i Vardagsbetraktelser, med Kommentarer

Hur gör en diakon när den känner sig trött? Det drabbar alla människor, och kanske särskilt oss som jobbar med människor. Människor i nöd och bekymmer. Människor som är sköra och kantstötta. Människor som bär tunga ryggsäckar. Ibland tycker jag att det inte finns en enda frisk människa i min…