Att vara utan att vara i tjänst

i mars 10, 2016, Skriven av: , i Funderingar, med Kommentarer

Jag är diakon utan tjänst. En diakon utan diakon-vardag.

Ja, jag är diakon – trots att jag inte har någon tjänst. Identiteten finns där ändå. Jag är kallad och ordinerad och har min ”titel”, även utan avlönat arbete. Det känns bra. Även om jag (troligen) snart kommer att börja ett annat arbete, så fortsätter jag att vara diakon. Också. Eller i grunden. Gud har kallat och jag tog steget. Det är något mer fundamentalt än en anställning.

Jag är ju inte ensam om min situation. Det finns många diakoner som arbetar med annat än just kyrklig diakoni. Många äro kallade, men tjänsterna är få. Och små. Ofta under 50 % och det kan vara svårt att ta sådana tjänster. För min personliga del handlar det också om att mitt liv just nu är sådant att jag faktiskt inte vill arbeta som diakon. Men jag tror, jag vet, att jag kommer att göra det framöver. Därför är det väldigt bra att jag blir inbjuden till en del kyrkliga samlingar, trots bristen på arbete. Det gör att jag behåller kontakten, både med kollegorna och med identiteten som diakon.

Diakoni är handens teologi, att utföra det praktiska arbete som följer av evangelium. Och det är ju egentligen alla kristnas uppgift. Det är inte en uppgift som tar slut bara för att man inte är anställd av en församling. Diakonala uppdrag finns det gott om i denna värld! Hur min framtid än ser ut så är jag diakon.

Eva Bergström