En trött diakon

i mars 21, 2016, Skriven av: , i Vardagsbetraktelser, med Kommentarer

Hur gör en diakon när den känner sig trött?

Det drabbar alla människor, och kanske särskilt oss som jobbar med människor. Människor i nöd och bekymmer. Människor som är sköra och kantstötta. Människor som bär tunga ryggsäckar.

Ibland tycker jag att det inte finns en enda frisk människa i min värld och jag längtar efter att få skratta och pladdra med någon som inte har en massa problem. Finns det sådana?

Ja, vi är alla friska och glada ibland, trötta och kantstötta ibland. Det är bara att acceptera.

Jag får också acceptera att det ibland är min tur att vara trött, skör och låg. Annars vore jag inte människa. Det gäller att hitta på vilket sätt jag tar hand om mig då när jag behöver det.

Om en person i min närhet ringer och mår dåligt, då lyssnar jag. Kanske jag föreslår något som kan bryta måendet, att vi ska träffas eller att hen ska ta sig ut i solen, eller i allvarliga fall söka vård, eller att jag följer med till psykakuten. Detsamma kan jag göra när jag mår dåligt. Inte skuldbelägga, inte bara kämpa på, utan ta en paus klappa mig på kinden och fundera på vilket sätt detta kan brytas.

Jag är särskilt uppmärksam eftersom jag nyligen kommit tillbaka i jobb efter en lång sjukskrivning. Jag blev utbränd eller i alla fall vidbränd. Nu har jag fått heltidstjänst i min församling, och det är den bästa lösningen jag kan tänka mig. Men gör jag verkligen rätt för mig? Ja det gör jag, för även när jag tar hand om mig själv är jag i tjänst. Jag räknas också in bland dem som jag ska finnas till för och församlingen är inte hjälpt av att jag går tillbaka i sjukskrivning. Det är både dyrt och besvärligt för arbetsgivare med sjukersättning och rehabiliteringsplaner.

Ibland när jag har det trögt tar jag på mig min gröna diakonskjorta, Den har jag oftast inte till vardags, men ibland när jag behöver känna mig som en av alla era diakoner där ute i världen. Just då när jag behöver tänka att jag är en del av många, en hel kår som jag känner mig så stolt över. När jag en sådan dag har skjortan på mig så får jag lite extra värme ifrån er alla. Och jag är en del av något stort, av kyrkan i världen.

Lilian Edman, Diakon i Vårdklockans kyrka i Visby