Helgdag med vardagsdiakonen.

i mars 9, 2016, Skriven av: , i Vardagsbetraktelser, med Kommentarer

Jo även en vardagsdiakon har helg ibland .

Jo jag går oftast i gudstjänsten på söndagar, oavsett om jag tjänstgör eller inte. Visst finns det söndagar när familjen och jag själv vill vara helledig, och ibland är jag det. Men den här söndagen var jag i kyrkan.

Ett av skälen till att jag kom iväg var att jag fått tag på en cykel till en av de nya unga gotlänningar som jag lärt känna. En 15-årig Syrier med sex syskon, avslöjade att han önskade sig en cykel.

Jag förhörde mig på Facebook och fick napp. En familj granne med kyrkan, hade en fin mountainbike med lyse, lås och hjälm, som deras egen son lämnat när han flyttade hemifrån.  Nu var det överenskommet att överlämningen skulle ske strax innan gudstjänsten.

Jag var där i tid och på klockslaget kvart i elva kom grabben. Jag gav honom nyckeln till cykeln och en kram, och avkrävde honom en gentjänst. Han lovade på stående fot att dyka upp på torsdag efter skolan och hjälpa oss att städa kyrksalen. Han hälsade från sin pappa och tackade artigt. Han såg ärligt och uppriktigt glad ut.

Jag satte mig i bänken och fick sällskap av den unge Syrianen, han satt kvar hela gudstjänsten. Kanske av artighet mot mig, men oavsett skälet var det en stor glädje för mig.

I gudstjänsten sjöng en ung kvinna från Rumänien, som på vardagarna sitter utanför en av våra större butiker och tigger. Med en underbar röst gav hon oss musik från sitt land och sin kultur. Vi tog upp en utgångskollekt , som stöd för henne och hennes barn hemma i Rumänien.

Inte nog med det,  två eritreanska pojkar musicerade också i gudstjänsten.  De ackompanjerade sig själva på ett egenhändigt tillverkat instrument, som bestod av en träram med strängar. Instrumentet stämdes noga, sen gjorde tonårspojkarna korstecken, bad en bön som avslutades med amen och så började de sjunga.

Vår pastor predikade om livets bröd, tydligt, klart och konkret.  Brödet skickades runt och alla fick smaka, till slut tog Ingrid 3 år hand om det som blev kvar. När vi bad vi Fader Vår, uppmanades vi var och en att be på vårt eget  språk, och även om jag inte kände alla 48 som var närvarande, så gissar jag att  6-7 språk  fanns representerade.

Så kan en gudstjänst vara i vår kyrka. En sann helgdag för en vardagsdiakon.

Lilian Edman, Diakon i Vårdklockans kyrka i Visby