Tid att lyssna…

i mars 10, 2016, Skriven av: , i Funderingar, med Kommentarer

-Tack för att DU tog dig tid att lyssna när alla andra bara sprang omkring.

De orden fick jag höra för några år sedan när jag slutade min tjänst i en kyrka. De orden har ringt i mina öron sedan dess. Men jag har inte alltid kunnat leva efter det. Varför jag inte har lyckats med det finns det många anledningar till. Orden har också bleknat bort mer och mer.

Men nu i helgen vaknade de till igen: Jag blev jättesjuk för ca en vecka sedan. Troligen följdsjukdom efter svininfluensan. Så sjuk att jag hamnade på sjukhus. Något av det värsta jag vet är att bli stucken, vilket jag blev där, om och om igen. När nålen de skulle ge mig antibiotika i rakt ut i blodet slutade fungera, blev jag rädd. De måste sätta en ny nål – åh nej!

En ung och duktig sjuksköterska skulle sätta den nya nålen. Hon gjorde enligt alla konstens regler – försökte en, två och tre gånger – men kärlen bara sprack… Då sa hon :” jag går och hämtar min kollega. Hon har jobbat här i 30 år.”. Så kommer hennes kollega. Hon börjar med att fråga vad jag behövde hjälp med, hon tog en handske och fyllde med varmt vatten, lindade in den i en handduk för att värma upp kärlen och satte sig på en stol vid sängkanten. Sen började vi samtala i en sån där härligt varm samtalston utan stress och press. Hon berättade hur rädd hon själv är för att bli stucken, hon förklarade vad som händer i blodkärlet när man blir rädd, att det inte alls är så läskigt som man kan tro osv. Vi pratade om allt möjligt och plötsligt hade jag även berättat för henne om en av mina allra mörkaste hemligheter. Och vips så satt nålen där! Hon gav mig mitt penicillin och allt blev bra.

Och vet ni, precis en sån där diakon vill jag vara som lyssnar på den människa jag har framför mig, som kan konsten att vänta in, hjälpa människan framför/bredvid mig våga öppna dörren till dennes mörkaste hemlighet. Visserligen är vi människor inte lika men jag tror en sak är lika för alla: när man låter trollen komma upp till ytan spricker de. Om du kan hjälpa en enda människa att våga lätta på trycket om än för en liten stund då har du gjort stordåd. Och detta kan du göra genom att bara vara du!

Britt-Marie Magnedahl, diakon i Rimbo missionskyrka (Equmeniakyrkan Rimbo).