Vardagsdiakonen är tillbaka efter semestern.

i augusti 17, 2016, Skriven av: , i Vardagsbetraktelser, med Kommentarer

Idag regnar det i Visby, inget gulligt litet sommarregn utan skyfall med blåst. I mitt kontorsfönster ser jag visbybor och turister kämpa sig fram genom stan med bakåtvända paraplyer och blöta skor. Men vi gotlänningar älskar regn. Efter en hel sommar med bevattningsförbud så älskar vi regn. Det är bara min pudel Max som inte håller med. I morse gick vi till jobbet, vi kom fram våta som dränkta katter både pudeln och jag. Men vi är här, back to business.

Givetvis har jag under sommaren funderat på mitt jobb, uppdrag, kall eller vad jag ska kalla det. Vad är jag för något egentligen? Jag gör nästan inga hembesök, inga enskilda samtal, några få andakter, leder någon gudstjänst då och då, vad gör jag egentligen?

I vår kyrka är vi många som jobbar, både anställda och frivilligarbetare. Vi har riktiga stjärnor på en massa saker, musiker, predikare, städare, florister, kockar, lägerledare …. Allt det där kan jag också men inte så bra faktiskt, bara lite halvbra.

Men i sommar har tioöringen ramlat ner. Jag är relationsskapare. Det är jag bra på och det älskar jag.

Utan relationer stannar kyrkan.

Plötsligt infinner sig ett lugn i mig, jag har hittat hem.

Om jag äter lunch med en kollega, så kan jag göra det med ro. Vi bygger vår relation. Om jag tar en promenad med pudeln mitt på dagen runt stan, så kan jag göra det med ro, jag bygger relation med kyrkans närmaste omgivning, jag hejar på eu-migranten utanför ICA, jag hälsar på gubbarna på bänken. Jag tittar in i min favoritbutik och säger hej…

Idag har jag hälsat på amerikanska turister som besökt AA mötet i vår kyrka. De tackade för Sinnesrogudstjänsten de var med på hos oss förra veckan och de hoppades komma tillbaka nästa sommar. Igår kom församlingens globetrotter in på kaffe, han reser med sin husbil till södra Spanien varje vinter och nu är det snart dags igen. Annars bor han på västkusten, men vi är hans kyrka, också detta AAs förstjänst. Jag har idag haft mailkonversation med en ung man, som förresten gick på musiklekis hos mig när han var mycket liten, nu har vi bokat hans vigsel i vår kyrka i september. Just nu repar ett gäng musiker i kyrksalen inför Sommarkonserten imorgon kväll, den sista för i år. Jag sitter här och hör deras musik och mår bra av det.

Gudstjänsten på söndag handlar om medmänniskan, jag har döpt om den till medmänsklighet. Nu tar jag och djupdyker i texterna som hör till söndagen. Texter som en diakon inte har svårt att gilla, kärlek, kärlek och åter kärlek. Trots det är jag livrädd att det ska bli för rosaskimrande, kärlek är allt annat än gulligt, kärlek är vilja , handling och hårt arbete. Det hoppas jag att vår gudstjänst på söndag ska handla om, och att våra relationer har växt en bit när vi går hem från kyrkan.

Lilian Edman, Diakon i Vårdklockans kyrka i Visby